Lite om italienska viner

I takt med att italienska mattrender vuxit har både efterfrågan och utbudet av italienska viner ökat avsevärt dom senaste åren. I synnerhet gäller detta dom röda vinerna. Så det kan kanske vara lite snårigt att hitta rätt bland hyllorna på bolaget. Ripasso, Valpoliciella, Chanti, Amarone, Barolo osv, kanske är namn på viner som du hört talas om men inte riktigt vet vad det innebär?

Till största delen kommer de italienska vinerna vi importerar till Sverige från regioner i norra Italien. Till skillnad från t e x Franrike är Italiens vinodlingar inte indelade i speciella distrikt och dessutom producerar italienarna en förskräcklig massa olika sorters vin vilket gör det krångligt, för att inte säga omöjligt att på ett enkelt sätt sammanfatta italienska viner.
I ett försök att förenkla har jag därför begränsat mig till röda viner från tre för oss populära regioner i norr. Förhoppningsvis kan det vara till hjälp i sökandet efter ditt italienska favoritvin.

Italienska viner delas in i fyra olika lagstiftade kvalitétsklasser:

  • Vino da Tavola (VdT): är enkla viner, typ bordsvin.
  • IGT (Indicazione Geografica Tipica). Med denna betäckning måste vinerna komma från ett visst område, men där man använder sig av "icke tillåtna druvor" för området.
  • DOC (Denominazione di Origine Controllata). Här ställs bl a krav på ursprung, druvsorter, tillverkning och lagring.
  • DOCG (Denominazione di Origine Controllata e Garantita). Finaste klassificeringen"med ännu högre krav än DOC.
Dessa betäckningar eller klassifiseringar, kan till viss del vara en vägledning när du söker i vinhyllorna efter ett bra vin. Men ett dyrare vin med en DOCG-etikett är absolut ingen garanti för att du kommer gilla vinet. När det gäller vin så är det bara dina smaklökar som avgör och naturligtvis till vilken mat du tänker att servera vinet. Varje litet område i Italien producerar sina viner med sina specifka smaker, dofter och karaktärer och alla tycker naturligtvis att just dom gör dom bästa vinerna i världen.
 

För oss svenskar vinregionerna  Piemonte, Veneto och Toscana dom största och mest välkända.

Piemonto ligger i Italiens nordvästra hörn vid foten av Alperna. Här finns vindistrikt som Barolo, Barbaresco, Gattinara och Ghemme. Den mest förekommande druvan är Barbera med kända distrikt och städer som Alba och Asti men flera av områdets bästa vinerna görs på en druva som heter Nebbiolo.
Förmodligen är Barolo det mest välkända vinet i Piemento-regionen. Kraftiga, smak- och doftrika viner som passar bäst till rätter av nöt- och lammkött eller varför inte till lagrade smakrika ostar.
Ofta förekommande beskrivningar av Barolo i doft och smak är t ex; stramt, strävt, nyanserat, kryddigt med fatkaraktär. 
För att krångla till det kan man säga att det finns två huvudtyper av Barolo, den traditionella och den moderna. Skillnaden ligger enkelt beskrivet i produktionsmetoden.
En ung traditionellt poroducerad Barolo är mycket sträv i smaken (mycket tanniner) och kräver flera års lagring för att mjukna. Under jäsnings-processen får stjälkarna sitta kvar och vinet får sedan ligga i minst två år på ek- eller kastanjefat för att därefter lagras ytteligare flera år på flaska för att nå sin fulländning. Det som också karaktäriserar en ung traditionell Barolo är en djup röd färg och en fruktig doft. Allt eftersom vinet åldras bleknar färgen och doften går mer åt dovare toner som svamp och höstlöv. 
Hos en så kallad modern Barolo så skördas druvorna något senare, helt enkelt druvor med mer mognad, vilket ger ett från början mjukare vin (mindre tanniner). Detta i kombination med en annorlunda lagringsmetod gör att en modern Barolo inte kräver fullt lika lång lagring innan den kan avnjutas.

Oavsett så är karaktär, smak och doft den samma och gemensamt för dom båda är även att alkoholhalten i vinerna inte får understiga 13%.
En viss motsättning förekommer mellan vinbönder som håller på den traditionella framställningen av Barolo och vinoldlare som förespråkar den moderna snabbare produktionen. Dom  traditionella anhängarna anser att den moderna framställningen förstör värdet för en "äkta" traditionell Barolo som kräver mycket längre lagring och därmed mer arbete och omsorj. 
Granne med Barolo ligger Barbaresco vars viner lite oförtjänt fått stå i skuggan av de mer välkända Barolovinerna. En Barbaresco brukar generellt  beskrivas som lite lättare, mjukare och elegantare än Barolo. Både Barolo och Barbaresco görs till 100% av druvan Nebbiolo men klimatskillnaden mellan områdena gör att Nebbiolo-druvorna som används i en Barbaresco mognar fortare vilket ger en kortare jäsningsprocess som i sin tur förkortar lagringstiden.
Både Barelo och Barbaresco är hantverks- och kvalitétsviner och betingar därför ett högt pris. Från strax under 200:- och uppåt får du punga ut med så här rekommenderar jag att du läser på (och helst smakar) innan du handlar.

Veneto (Venetien på svenska) ligger i Italiens nordöstra hörn där man producerar kända viner som t ex Amarone, Valpolicella och Bardolino. 
Dom kraftigare Ripasso- och Amaronevinerna har blivit popuära, inte minst hos oss svenskar och finns därmed i massor av varianter och prisnivåer.

Amarone görs delvis eller helt på speciellt utvalda torkade druvor som ibland får angripas av s k ädelröta. Därefter lagras det i minst 3 år på ekfat. Amorone är mycket kraftigt med hög alkoholhalt som inte får understiga 14%. Vissa kanske tycker att många av Amaronevinerna är i kraftigaste laget och svåra att kombinera med maträtter. Dessutom ligger ju prislappen högt, från drygt 200:- och uppåt. Det finns billigare amaroneviner med enligt expertis så bör dessa undvikas.

Ripasso görs på en blanding av ”vanlig”  Valpolicella och resterna av amarone-framställningen som får jäsa en andra gång. Ripasso ligger smakmässigt mellan en Valpolicella och en Amarone. Lite friskare och ”ungdomligare” än Amaronen, men fortfarande med mycket kraft och smak.

Viner som produceras på vanligt vis utan torkade druvor kallas för Valpolicella. Smaken på en Valpolicella är frisk och lätt med mycket smak av körsbär . Dessa viner bör drickas efter cirka ett års lagring. Druvorna till valpolicellavinerna odlas på sluttningarna nordväst om Verona i nordöstra Italien, intill Gardasjön. Den ursprungliga Valpolicella-zonen har beteckningen Classico
För att krångla till det än mer så produceras ett vin som kallas för Valpolicella Superiore, eller kort och gott Appassimento. Här blandas Valpolicella med saften från pressade torkade druvor helt enkelt för att få fram en mer fruktig och kryddig karaktär och smak till vinet. 
Bardolino är lätt rött vin från ett område som ligger vid de sydöstra stränderna runt Gardasjön.

Toscana
Kanske det mest välkända och berömda av dom tre regionerna. Här hittar du Toscanas finaste och välkända DOCG-viner som t ex Brunello di Montalcino, Carmignano, Chianti, Morellino di Scansano och Chianti Classico. Vidare måste viner som Vernaccia di San Gimignano, Elba Aliatico Passito och Vino Nobile di Montepulciano nämnas. Dom flesta av dessa viner är gjorda till största delen på druvsorten Sangiovese.
Dessutom producerar man  s k ”supertoscanare”. Det är viner av hög klass men som innehåller druvsorter som inte är tillåtna enligt dom italienska vinlagarna och därmed inte får klassas som DOCG.

Chanti och Chianti Classico har ibland fått stämpeln som lätta lågkvalitétsviner och kanske gäller detta främst Chianti.
Kanske associationer ploppar upp i skallen av ett tunt blask severad från en bastklädd flaska på den lokala pizzerian på din hemort? Visst produceras mycket skräp men faktum är både Chianti och Chianti Classico gör viner av absolut världsklass.
På bilden till höger ett maklöst gott vin från Montalcino i södra Toscana.
 

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln